FAKTA OM SNIGLAR

I Sverige finns ett 20-tal snigelarter och majoriteten av dessa är nyttodjur som på ett liknande sätt som maskar, bryter ner organiskt material som löv och trädgårdsavfall till ny växtnäring. Vanliga svenska sniglar är svart skogssnigel, trädgårdssnäckor, brun skogssnigel, röd skogssnigel, leopardsnigel (pantersnigel) och åkersnigel. Dessa arter har funnits länge i Sverige och populationerna är så gott som lika stora över tid. Det finns dock en snigelart som nästan helt saknar naturliga fiender och som även förökar sig betydligt snabbare än många andra och det är den spanska skogssnigeln.

I mitten av 1970-talet hittades de första spanska skogssniglarna i Sverige som ett resultat av ökad handel där ägg följde med växter och jord. Sedan dess har den brett ut sig på ett sätt som ingen kunnat förutspå och kallas numera oftast för mördarsnigel. Mördarsnigeln finns i stora delar av södra och mellersta Sverige, samt utefter Norrlandskusten upp mot Örnsköldsvik, men har hittats så långt norrut som Kiruna.

Mördarsnigelns utseende kan variera något, men den kan bli upp till 13 cm lång och ha en färg någonstans mellan rödbrun och svart. På grund av detta kan den ofta förväxlas med den mer nyttogörande skogssnigeln.

Mördarsnigeln är en allätare som lever på både dött och levande växtmaterial. De är framförallt aktiva på kvällar, nätter och tidiga morgnar. Om vädret är svalt och fuktigt kan de även vara framme mitt på dagen. Sniglarna raspar i sig födan med sin vassa tunga, vilket syns på avätna småplantor, trasiga blad och urgröpta frukter. Uppgifterna om vilka växter mördarsniglarna helst äter kontra vilka växter som är snigelsäkra är inte entydiga, men bland dess favoriter uppges finnas tagetes, kryddväxter, lök, grön sallat, påskliljor, dahlior, lupiner, violer och funkia.

Mördarsnigeln har fått sitt namn genom att den gärna äter på försvagade och döda artfränder (vilket i och för sig inte är ovanligt bland sniglar och snäckor). De äldre och skadade sniglarna verkar utsöndra en lukt som tilltalar den yngre snigelgenerationen som skyndar fram för att smaka på sina släktingar. Därför är det viktigt att alltid göra sig av med döda sniglar, så att de inte lockar till sig flera.

I Portugal och Spanien, varifrån snigeln härstammar, är de inte någon större skadegörare, främst för att klimatet där är mycket torrare än i Nordeuropa. I Sverige är dock klimatet på många sätt optimalt för sniglarna och mördarsnigeln har väldigt få naturliga fiender. Ägg och mindre mördarsniglar kan ätas av jordlöpare (skalbaggar) och vissa paddor, men de enda djur som rapporterats äta vuxna mördarsniglar är myskankor. Det finns många sätt att bekämpa mördarsniglar, men ett vi inte kan rekommendera är att använda salt mot mördarsniglar, då det både skadar marken samt orsaker onödigt lidande.